Daughter of the King

I går var jag till skolan och träffade min handledare för slutarbetetshandlening. Dagen före printade jag ut alltihop och fick en fin bunt med 43 sidor text. Det gjorde mig verkligen glad att se att jag kommit nån vart! Nu återstår bara resultatanalys och finslipning. Kanske jag blir klar denna vår iallafall…

Någon vecka före julen var jag på jobbet på hemvården. En av mina härliga klienter, en mycket intelligent äldre man, satt i sitt kök och lyssnade på söndagens predikan i radio. Det slog mig att den söndagen var speciell på något vis i kyrkoårets kalender (eller vad det nu heter) och frågade honom om han sitter och lyssnar på Palmsöndagspredikan. Han svarade att det gjorde han. Men efter en stund såg han lite konfunderad ut och sade att nej, men palmsöndag är väl vid påsktiden. Vi kom överens om att så är det ju och att den aktuella söndagen var första advent och kallas… Något som jag redan har glömt.

Jag och min kämppis funderade här om dagen på när 20:e dag Knut infaller. Jag vet att det är då granen (och det övriga julpyntet) kastas ut. Men när? Är det 20 dagar efter julafton eller efter nyår eller när? Eftersom vi inte vet när det infaller så måste vi väl låta julpyntet hänga kvar till nästa år, alternativt tills vi flyttar…

Med detta har jag kommit fram till att jag har dålig allmänbildning angående traditioner och högtider. Vad som firas, när det firas, och varför det firas. Det är svårt det där. När jag får egna barn och de undrar varför vi firar första advent och jag berättar att det är för att Jesus red in i Jerusalem på en åsna så undrar nog ungarna hur han kunde göra det om han ännu inte var född… Det undrar jag med.

Tidigare tänkte jag att traditioner bara är av ondo. Men numera tycker jag ändå att en viss grad av allmänbildning kan vara bra att ha. Det skulle t.ex. ha varit helt trevlig att samtala med min hemvårdsklient om det som vi firar på första advent (vad det nu sen heter). Det finns döda traditioner som är onödiga att syssla med men jag tror också att det finns många goda traditioner som påminner oss om Guds storhet och plan och dem är det ju en bra idé att hålla fast vid. Även om jag inte vet huruvida Gud har tänkt att vi ska fira 20:e dag Knut, så kan jag tänka mig att han tycker det är en bra dag.

När åker granen ut?

Jag undrar hur Jesus skulle göra om han var mej. Hur skulle han t.ex. fira julen? Skulle han åka till Ryssland och dela sin julskinka med de som annars äter roskismat och utarmade hundar? Eller skulle han bjuda hem de som hänger på Neste och spelar pajazzo dagarna i ända. Kanske han skulle ordna en stor fest för ensamma och utlänningar. Dem som jag ofta ser strosa planlöst omkring i mina hemkvarter men aldrig talar med. De som har så tomma blickar och ser så ledsna ut. Albaner, vietnameser, pakistanier. Eller alkoholistfarbröderna som bor i “poligubbshuset”. Kanke han skulle knacka på deras dörr och ge ett pepparkakshjärta, krama om dem och visa att de också är dyrbara mänskor med samma värde som alla andra. Eller så skulle han kanske gå bort till grannen snett mitt emot som ofta är full och grälar på sin fru och sina barn. Eller till den gamla mannen som brukar spela så hög musik på sin gård om sommarkvällarna men numera är sängliggande och fången i sitt hem. Han kanske skulle sitta på hans sängkant, trycka hans hand och läsa med brinnande hjärta ur julevangeliet. Kanske han skulle stiga ur sin bekvämhet och leva ut det som han tror på.

Skulle jag?

Jag älskar nya begynnelser. Det är så skönt med något nytt och fräscht! Gud uppmuntrar oss att se framåt och glömma det som ligger bakom. Hans framtid är alltid fullspäckad med nya möjlighter. Ny kraft. Ny nåd. Ny vision. Ny glädje. Nytt mod!

År 2008 skall vara ett år av bön. Både på det personliga planet och i Kristi kropp. Jag tror på bön. Det finns inget som är omöjligt för den som tror och ber! Det är konstigt men Gud har faktiskt valt att göra sig beroende av sina barns böner. Lustigt, men sant. Igår var vi runt 30 personer som mötte upp i församlingen för att söka Gud, sätta honom först i våra liv och be ut HANS vilja för det kommande året. Ååh, det var underbart! 30 personer som av uppriktigt hjärta längtar efter Gud. Det är verkligen hoppingivande och uppmuntrande!! Tack till alla er som kom. Ni är Guds hjältar!

Detta år kommer också vara ett år då Guds folk enas. Oberoende samfundstillhörighet är vi en kropp. Alla är så viktiga och behövda. För Gud finns det varken pingstvänner, metodister, luteraner eller adventister. Inför honom är vi alla barn i en och samma familj och kroppsdelar i samma kropp. Vi är ett i Honom som är huvudet! Det är dags att vi börjar leva efter detta, tänka efter detta och rena våra hjärtan från alla kärlekslösa och fördomsfulla attityder så att världen kan känna igen oss på vår kärlek. Det är dags för Jesus att få bönesvar den bön som han bad för 2000 år sedan: “Jag ber att de alla skall vara ett” (Joh. 17:21 a).

Detta år är ett år av kraft och glädje. Vi skall få vara glada och fria från modlöshet så att vi får befria de betryckta och ropa ut ett nådens år ifrån Herren (Luk. 4). Gud vill visa den kraft som finns i honom själv och som han har låtit bo i oss. Vill vi se den kraften verksam? Om vi vill så kommer vi att få se den. Och det är det som världen behöver. Orden har de redan hört, men de längtar efter kraften som förvandlar deras (och vårt) liv! Låt oss förvänta oss att Gud verkar med kraft genom sin Helige Ande då vi gör det som han sätter på våra hjärtan. Gud vill - vill vi?

Önskar er alla ett underbart år 2008 tillsammans med Honom som älskat oss först! Tro på Gud - han skall göra det!

/Caroline

“Se jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” (Jes. 43:19)