Daughter of the King

Idag har jag legat hemma med flunssa hos min kära moster i Huddinge och slöat ikapp med bulldoggblandrasen Buster. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mej, men väl så. Det var faktiskt ganska trevligt att stifta bekantskap med denna stora men beskedliga kompis (han förstår allt vad man säger och skulle inte göra en fluga förnär). Istället för att träffa vänner inne i stan fick jag joina Buster på mosters stora balkong. Där satt vi och njöt i fulla drag av den värmande vårsolen och fåglarnas lovprisning. Fick även avnjuta moster himmleskt goda köttbullar. Och det var minsann heller inte fyskam!

Igår kom jag med flyg till den svenska huvudstaden och snacka om kulturchock. Steg på planet i ett snöfyllt och minusgradigt Örnsköldsvik med julkortslika vyer och landade 45 minuter senare i en vårvarm storstad med torra gator och plusgrader. Saknar verkligen snön som varit härligt närvarande den senaste veckan. Men det soliga vårvärdet vägde nog upp det hela en smula.

Resan till Åre var en fullträff! Kunde inte ha funnits något bättre sätt att koppla bort allt som har med slutarbete att göra än att ta sig ut till den makalösa fjällvärlden! Njöt i fulla dra av varje stund. När man ser de mäktiga fjällen förstår man verkligen varför Bibeln uppmantar oss att lyfta vår blick mot fjällen för att se varifrån vår hjälp kommer; ”Lyft din blick mot fjällen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer ifrån Herren, ifrån honom som skapat himmel och jord”. Mitt ute i den storslagna naturen, blir Guds kärlek så verklig – det är som allt bara ropar ”Jag älskar dig!”. De snöbeklädda fjälltopparna som gnistrar i solen, snöriporna som leker i skogsbrynet, den porlande bäcken med kristallklart vatten, renflocken som hastar förbi, ja allt har han ju skapat för att gläda mig. Hur kan jag se och bevittna detta och ändå inte tro på hans kärlek?

Gänget vi hade med oss på resan var också helt suveränt! Det var verkligen ett privilegie att få vara tillsammans med alla dem som kom med. Jag är säker på att Gud hade handplockat var och en som kom. Hans vägar är underbara och många av de som ännu inte kände honom fick smaka på hans kärlek. Och det ger mersmak! Åtminstone två av ungdomarna gav sina liv åt Jesus. Sånt blir man bara så glad och tacksam av!

Imorgon hoppas jag att min rinnande näsa, onda hals och slappheten har gett vika för då kommer min älskade syster till da stada! Hon har haft sportlov från bibelskolan denna vecka och varit hemma och jobbat på Mac Donalds. Hon är duktig, alltså! Men imorgon är hon back in business och jag flyttar över till hennes krypin i Märsta för en vecka. Jag skall vara med två dagar på SOS-missionsbibelskola och det ser jag mycket fram emmot! Jag har en del saker som jag behöver få klarhet och riktning i. Herren vet att jag bara vill följa hans planer så han skall få sin syl i vädret! Han leder och jag följer.

Orsaken till varför min blogg har varit relativt död den senaste tiden är deadlinen på fredag. Jag skriver och sliter, svettas och gråter (nåja, nästan iallafall..) för att bli klar med mitt evighetsprojekt, slutarbetet. Jag kan kanppt tänka mig ett liv efter fredag. Frågor som ”hur känns det då man inte har ett slutarbet hängade över sig” är helt omöjliga att hitta svar på. Troligen finns det ett liv efter slutarbetet. Men nu är det den sista slutspurten på gång och jag ber att Gud låter tiden stå stilla denna vecka (5 dagar känns som skrattretande kort med tanke på det som ännu återstår av arbetet). Ni som ber till Gud får gärna komma ihåg mig!