He knows me by name

Idag tidigt på morgonen väcktes jag av nån som ropade mitt namn. Först tänkte jag bara vända sida och somna om igen. Men sen slog det mig: “Kanske det är Någon som vill mig något. Någon med stort N…”. Så jag steg upp, satte på mig tofflorna och min tjocka morgonrock och gick ut i vardagsrummet. Där var det kyligt så jag virade in mig i en varm filt och lagade mig en kopp värmande té. Satte mig så i soffan för att lyssna till vad denne Någon kunde ha på hjärtat i denna arla morgonstund.

Där satt jag med min tekopp i handen och lyssnade på fåglarnas livliga morgonserenad. Plötsligt blev jag mycket viss om att Någon hade något Han var mycket angelägen om att säga mig. Något mera än enbart den fågelsång som hördes utanför mitt fönster. Ganska snart stod det även klar för mig att Någon var Han. Han som gett mig livet och som uppehåller universum med sitt ord. Han som väcker varje ny dag till liv och får solen att stiga upp över goda såväl som onda. Han hade väckt mig för att tala med mig och jag hade nästan nästan i min oaktsamhet låtit tillfället gå förbi.