Hej på er! Det är nästan så att det börjar det bli dags med en liten update här från planet Caro. Hehe!

Mitt liv de senaste månaderna kan beskrivas med ett ord: omvälvande. Det har hänt så massor både ute och inne och Gud har jobbat på bred front så att säga! Under de senaste 6 veckorna har jag fått uppleva hur det är att vara både arbetslös och bostadlös. Därmed har jag också fått uppleva vad det handlar om att vandra i tro och inte i seende. Att våga lita på Gud då allt verkar vara helt åt pipan. Och att få erfara att Han håller! Så skönt att veta att man vet att man vet; Gud sviker en aldrig!

Sista augusti var jag utan arbete och min bostad som jag hyrde blev såld. Det jag senare kom underfund med vara att Gud är så god så det var hans påhitt alltihop – jag behövde den för att vila och ha semester utan att behöva tänka på att betala någon hyra! Tänk vad Han är genialisk och ljuvlig! Han känner mig utan och innan och vet mycket bättre vad som är bra för mig än vad jag själv vet.

I slutet av min semester kom en riktigt rejäl loppuhuipennus – konferensresan till Oslo. Wow wow wow! He did save the best for last Hela veckan i Norge på Catch the fire konferens bland ljuvliga norrmän i ljuvlig gudsnärvaro var en total fullträff för min ande, kropp och själ! Norrmännen är hungriga och tröstiga och fattar minsann hur man dricker! Gud verkade i våra liv varje dag och mötte oss med sin fantastiska kärlek så att alla tvivel på hans godhet blev lika med noll (så gott som). Faste det var många möten under konferensens gång så var det inte ett möte som såg lika ut – den Helige Ande hade full frihet att leda som han ville. De som predikade och hjälpte församlingen in i gudsnärvaro var John och Carol Arnott, Heidi Baker, Dunca Smith, Kelly och Rob Augi och de norska lovsångarna! Helt otroliga gudsmän och -kvinnor med en så ödmjuk ande och en mäktig uppenbarelse om Guds Faderskärlek. Det var också supermäktigt att få se hur många mänskor blev helade från olika sjukdomar och åkommor. Dövhet, dyslexi, whiplashskada, sjuka knän, ryggont, kronisk förkylning var några av dessa som böjde sig för Jesu namn. Hallelyyja!

Det var också så kul att träffa gamla bekanta i Oslo – Kati och hennes familj (som ökat med 50% sen jag träffade henne sist), Camilla, Thor Christian, Hilde Karin, Dinah och hennes underbara lilla Julia! Love you guys!! En mycket uppfriskande vecka på alla sätt och vis!

Idag började jag på med hoitsuhommat igen. Var faktiskt ganska nervös för hur det hela skulle gå efter ca ett års paus från allt kliniskt arbete. Skulle jag minnas alla termer och tarmar..? Men det hela förlöpte förvånansvärt smärtfritt och jag njöt av att vara tillbaka i vårdbranschen igen. Denna vecka jobbar jag på en akutmedicinsk avdelning på Maria sjukhus, men den är nog inte alls så akut som det låter Riktigt passlig nivå så här till att börja med. Jag är anställd via Seure som är en sorts personalpol vilket det möjliggör en väldigt flexibelt arbetstakt. Det är helt super med tanke på min livssituation just nu!

Tack Gud för att du är den Du är!!

Idag firade vi att Israel fyller 60 år och att min kära kämppis Annsofi fyller 27. Jonna, Annika och Johanna kom kvart före 6 i morse insmygande med vår reservnyckel med blommor och paket i händerna. Jag hade stigit upp någon timme före för att ställa i ordning frukosten; koka gröt, duka bordet i guld och blått, baka äppelpaj och koka kaffe. Annsofi låg i sin säng intet ont anande när vi stormade in med Spice girls dundrande på full volym ur stereon och sjöng (kraxade) en hyllning åt ett av dagens födelsedagsbarn. Det var roligt minsann! Sen hade vi en trevlig stund tillsammans innan var och en gick till sina respektive arbetsplatser. Vi kunde konstatera att det var mycket gemytligt med gemensam frukost och bön i goda vänners lag en helt vanlig vardag. Kan rekommederas!

]]> http://carovirtanen.wordpress.com/2008/05/14/grattis-ganger-tva/feed/ 2 carovirtanen http://carovirtanen.wordpress.com/2008/05/12/attentzione/ http://carovirtanen.wordpress.com/2008/05/12/attentzione/#comments Mon, 12 May 2008 18:36:52 +0000 carovirtanen http://carovirtanen.wordpress.com/?p=70 ]]>

Gör ett upprop här på min blogg angående vår lägenhet och mitt Elixia medlemskap.

1. Behöver du eller någon du känner en möblerad och fullt utrustad lägenhet för juni, juli, augusti (3 rum, k,br,fransk balkong) så kontakta mig på caroline_virtanen[at]hotmail.com. Den är belägen i vackraste Södra Haga med utomordentligt bra förbindelser till city både med tåg, buss, spåra, cykel och helikopter. Grönt och lugnt område!

2. Behöver du eller någon du känner börja träna? Jag har ett bra erbudande på Elixia sportsclub-medlemskap (kan användas på alla tre Elixia i huvudstadsregionen: Tali, Alexium och Sello). På grund av flytt kommer jag själv inte att ha så stor nytta av medlemskapet längre och vill därför sälja det vidare för några månader eller helt och hållet. Det här är ett bra sätt att pröva på hur det är att träna på gym (vanl. måste man förbinda sig till minst 1 års medlemskap). Är du intresserad så ta genast kontakt med mig på caroline_virtanen[at]hotmail.com! Priset kan diskuteras. Mera info finns på Elixia Tali.

PS. Elixia är en superfräsch gymkedja med massor av träningsmöjligheter, inklusive bastu, frukost och personligt träningsprogram. Varje dag har du möjlighet att välja mellan ett 15-tal olika jumppatimmar av varierande svårighetsgrad och stil. Jag har varit jättenöjd med min tid på gymmet!

De senaste veckorna har kännts ganska sega. Iallafall har det varit segt uppe i mitt huvud och i min kropp. En stor bidragande orsak är öroninflammationen och den ettriga febern, som nu är på sin femte vecka. Det är fem veckor för mycket. Jag saknar verkligen livskraften. Att få vara ute och njuta av nysnön som gnistrar i solen, ta ut sig på ett svettigt gympass, kasta sig på cykeln in till stan eller att hoppa och skutta i lovsång till Herren är saker som inte varit aktuella på en alltför lång tid.

Självömkan står vid dörren och bönar om att få komma in. Den inte bara knackar utan bultar och sliter i dörren. Det gäller att vara fast besluten om att det inte är läge att öppna nu. Öppnar man dörren ens lite på glänt kommer självömkans lömska vindar farande och tar ett ordenligt styptag om ens hals och får en att stirra sig blind på sin egen navel. Då får man konfrontera med Stefan Salomonssons ord ”det är inte synd om mej! – det är synd i mig”.

Nu i påsk har det ändå varit tid för att ta det lungt och stilla ner sig. Några dagar var jag med på EC, men sen var det stopp. Kroppen sade ifrån och ville bara vila och på söndagen sov jag till kl.14. Livet kändes allmänt trist, surt och grått. Men Gud överraskade ändå med en suverän plan. Som alltid. Han lät mig få tag i en bok som var mitt i prick. Den handlade om att livet består av speciella ögonblick som lätt kan gå förbi om man inte förstår att värdesätta dem. I varje ögonblick finns det något som Gud har tänkt välsigna oss med. Det gäller för oss att stanna upp och ta emot det. Inte hasta förbi eller önska oss någon annanstans, vilket vi ofta gör. Jag blev ordenligt uppmuntrad och styrkt av boken. Tack Jesus för det!

Ett citat av Jason Upton som än en gång prickar mitt i (och som är en extraordinärt bra medicin mot självömkan) :

”In the midst of suffering, there’s a God worth worshipping. And on the wings of worship we will fly”

- OHI! FINITO! SLUT! ÖVER! -

HALLELUJA!

Jag klarade det! Den 12.2.2008 kl.03.12 skrev jag sista ordet och mailade mitt examensarbete till min handledare. Gissa om jag är lycklig! Jeeeee och halleuja! Den här dagen har jag väntat på såå länge! Men uthållighet ger lön. Jag är så otroligt tacksam till att få ha en Gud som hjälper, stöder, ger vishet och är med! Han är så trofast! Tacksam är jag också till alla er underbara vänner som bett för mig och uppmuntrat mig under vägen. Ni betyder allt!

Nu skall jag bara vila och njuta och försöka bli kvitt febern tills Åreresan. Det känns nästan för bra för att vara sant att få göra annat än att sitta framför datorn. Men sant är det. OHI ON!!

PS: Jag har skrivit en hur-överleva-slutarbetsskrivandet-guide som jag kommer att sätta ut på bloggen snart. Som tips för er som har hela processen framför er.

Jee, nu är snön äntligen här! Jag har som så väntat på de vita flingorna. Det känns som evigheter sen jag riktigt upplevt snö sist. Kan man ha snöabstinens?… I fjol var det en trist grön jul, så även i år. Sen när snön äntligen kom så var ju jag på andra sidan jordklotet i Indiens snöfria vinter. Så det blev inte mycket skidande för min del. Men i söndags när jag var och städade i Filas församlingsvån kom Juan Pablo dit för han skulle hämta nå grejer. Vi pratatde om ditt och datt och om den snöfria julen. Han gick ut men kom in efter en stund och meddelade att det börjat snöa! Härligt! Efter gudstjänsten (tog den som en paus i städandet) trodde jag att det blivit ljust igen trots att klockan började närma sig 6. När jag senare på kvällen cyklade hemåt i den mjuka snön kände jag mig lycklig som ett litet barn.

Det skall vara snö på vintern! Fram med skidorna och pulkorna gott folk!

Imorgon fyller Vårt Land 90 år. Jag har den äran att grattulera!

Ibland överraskar Gud mej så totalt. Så skedde denna helg. Jag hade privilegiet att vara en av de 15 finländska studenter som på Nordiska ministerrådets bekostnad fick åka till Århus i Danmark för att delta i en studentkonferens. Jag måste medge att mina förväntningar kanske inte var sådär jättehöga, men kontentan av helgen var verkligen way beyond! Än en gång besvisade Gud för mig att hans planer är goda – bara, enbart och endast goda. Och att hans tankar är så mycket högre än mina.

I konferensen deltog, förutom vi finländare, sammanlagt 50 undomar från Island, Norge, Sverige, Danmark, Brasilien och Kenya. Det var verkligen en härlig mix av underbara mänskor som man fick lära känna under dessa dagar. De flesta var från ett annat kristet sammanhang än det som jag själv oftast rör mig i, vilket gav ett utvidgat och mera fullkomligt perspektiv på Guds rike. Många av de fördomar som tydligen slunkit sig in i mitt sinne raserades fullkomligt i samvaron med dessa lemmar i Kristi kropp. Mycket skratt och många djupa diskussioner förekom under helgen.

Temat för konferensen var en evangeliserande livsstil – hur man lever ett liv som gör att andra dras till Jesus. Undervisningen var relevant och verklighetsnära. Det var mycket interaktion där man fick diskutera och dela sina tankar med varandra i grupper. Intressant! Gud lyfte fram olika saker som man egentligen redan visste men som behövde uppfriskas. Lika viktigt är det som att lära sig nytt.

På söndag kväll anlände vi till Köpenhamn med bussen som hyrts för enbart för konferensen. Marie och jag skulle ännu stanna en dag till för att utforska den danska huvudstaden när vi nu en gång var där. I det skedet visste vi ännu inte var vi skulle sova. Jag hade fått ett nummer av pastorn för re:gen-församlingen som jag ringde. Telefonnumret visade sig tillhöra ett underbart Jesus-följande medelålders par som tog emot oss vid Hovedbanegården (vi övade på att säga detta på danska, vilket ska låta ungefär som ”houedbänegålöö” sagt med en varm potatis i halsen. Vi tyckte det lät rätt så likt danska men när vi frågade en dam var stället finns visade hennes ansiktsuttryck att hon tycktevi var galna…).

Paret som mötte oss var helt otroliga. De bjöd oss på stans finaste buffé med massa god mat, betalade våra tågbiljetter tur-retur från centrum till Ballerup där de bodde, bjöd oss på frukost och gav oss sitt vackra hem att användas som om det var vårt eget. Att umgås med sådana mänskor sätter ett avtryck i ens liv. De visade vad kristenliv och lärjungaskap i praktiken handlar om. Man blev alldeles mållös och rörd av deras generositet! Till deras vardag hör att bjuda hem hemlösa, låta dem tvätta upp sig och ge dem ett varmt mål mat. Så vill jag också leva!

Förenande bön

Glada konferensdeltagare från Brasilien, Finland och Danmark

Jag och Marie blev nostalgiska över att ha hittat vår favvobutik från Norge-tiden. Tyvärr fanns det inga lefser till salu i den danska Rema 100 varianten…

Jag fick till sist smaka Danske røde pølse med brød; Den er go’!

Igår var jag i tropikerna. Jag flög dit med Blue1 (men det tog bara 45 min. i luften). Vistades i ca +80 graders värme, simmade i en het källa, hängde i lianer, hälsade på en elefant och en gorilla, åkte kana nedför en forss, satt under ett vattenfall och kämpade mot böljande vågor och strida strömmar. Det var härligt och uppfriskande! På kvällen återvände jag med tåg till Hesa.

Stället jag besökte heter Tropiclandia och finns i Finlands soligaste stad; Vasa. Min syster har höstlov och är hemma denna vecka från Mission SOS Bibelskola i Märsta. Jag var i Vasa pga. Team Actions utskottsmöte. Mamma och pappa tog ledigt från jobbet och så fick vi en dag tillsammans med hela familjen i tropikerna. Vi släppte alla fram barnasinnet och härjade på i vattnet och rutschkanorna så att badvakterna nästan fick rycka in. Det var kul! Mera sådant, det piggar upp i höstmörkret.