Jesus Rockar kungligt!

När man inte skrivit blogg på en lååång tid så är tröskeln hög att börja igen. Det finns så massor man skulle kunna skriva om. Men man orkar ju inte skriva om allt, även om det skulle vara kul. Nånting vill man ju ändå skriva om. Hmm. Hmm. Dilemma.

Jag skriver om idag. Idag har det varit en mycket händelserik dag. Jobbade på Expen med allt möjligt. Lärde mig bl.a. använda Excel och gjorde till min egen förvåning upp en budget för sommarens evangelisationssatsningar. Kände mig riktigt duktig eftersom budgeter och siffror och sånt verkligen inte är min grej. Men jag tror att jag har lite attitydproblem där. Besluter mig härmed att ändra min attityd angående mina mattekunskaper.

Tankepaus. Ibland gör vi Gud ledsen då vi går den säkra vägen. Vi är så rädda för det osäkra, det som för oss ter sig alldeles för stort och maffigt så vi kör safe. Vi lämnar ingen plats för undren. Så står Gud där och tänker “Vad synd att jag inte fick visa min makt”. Jag vill våga ta mera risker. Göra sådant som är för stort för mig. Hoppa över relingen lite oftare så att Gud får chans att göra det möjligt att gå på vattnet.

Jonna kom till Expen och hjälpte oss där idag. En sann tjänarinna! Hon limmade frimärken, ringde samtal, skrev brev och sken som en sol. Fantastiskt!

Mamma ringde. Hon sade att hon har en fråga “men det är nästan så nu att du måste svara ja”. Sen frågade hon om hon fick förfalska min underskrift. Mer ville hon inte säga. Mystiskt. Men det var ju mamma så jag svarade förstås “ja”. Jag lär nog får reda på vad det gällde förr eller senare ;).

For på kvällen med Sofia till Kvarnbäcken och var med på Marja-Liisas barnklubb. Det är så uppmuntrande att märka att man får vara på rätt plats i rätt tid. Man blir bara så tacksam till Jesus!

Gick ikväll igenom min Arcada e-mail och tog vara på det som verkade bra. Skickade även ett tack-mail till alla min härliga lärare. Kändes nog lite vemodigt. Imorgon försvinner mitt e-post konto på Arcada eftersom jag blev utdimitterad två veckor sen. En era i mitt liv är därmed över *snyft* . Men nu väntar nya spännande tider! Den enda saken som jag annars minns från pro-rektorns fina festtal på dimissionen var “Success is never a key to happiness, but happiness is a key to success”. Ganska bra sagt tycker jag. Men nu är jag iallafall utdimitterad och färdig hälsovårdare. Konstigt att säga det eftersom det inte känns så, men nog är det skönt alltid. Den 17.5 blir det dimssionsfest hemma i Jakobstad på Karlasgränd så då är alla som kan välkomna dit!

I helgen träffade jag syster yster i Stockholm som nyss kommit hem från teamresa med SOS Mission i Nicaragua. Gissa om det var skoj! Hon är så underbar min Emma. Berättade att 3 500 personer hade tagit emot Jesus för första gången och många hade fått bli helade. Amazing!

Nu får det räcka med skriverier för idag. Imorgon är åter en dag. Då fortsätter vi rocka kungligt med Jesus! Jeeij!

Febrig påsk

De senaste veckorna har kännts ganska sega. Iallafall har det varit segt uppe i mitt huvud och i min kropp. En stor bidragande orsak är öroninflammationen och den ettriga febern, som nu är på sin femte vecka. Det är fem veckor för mycket. Jag saknar verkligen livskraften. Att få vara ute och njuta av nysnön som gnistrar i solen, ta ut sig på ett svettigt gympass, kasta sig på cykeln in till stan eller att hoppa och skutta i lovsång till Herren är saker som inte varit aktuella på en alltför lång tid.

Självömkan står vid dörren och bönar om att få komma in. Den inte bara knackar utan bultar och sliter i dörren. Det gäller att vara fast besluten om att det inte är läge att öppna nu. Öppnar man dörren ens lite på glänt kommer självömkans lömska vindar farande och tar ett ordenligt styptag om ens hals och får en att stirra sig blind på sin egen navel. Då får man konfrontera med Stefan Salomonssons ord “det är inte synd om mej! - det är synd i mig”.

Nu i påsk har det ändå varit tid för att ta det lungt och stilla ner sig. Några dagar var jag med på EC, men sen var det stopp. Kroppen sade ifrån och ville bara vila och på söndagen sov jag till kl.14. Livet kändes allmänt trist, surt och grått. Men Gud överraskade ändå med en suverän plan. Som alltid. Han lät mig få tag i en bok som var mitt i prick. Den handlade om att livet består av speciella ögonblick som lätt kan gå förbi om man inte förstår att värdesätta dem. I varje ögonblick finns det något som Gud har tänkt välsigna oss med. Det gäller för oss att stanna upp och ta emot det. Inte hasta förbi eller önska oss någon annanstans, vilket vi ofta gör. Jag blev ordenligt uppmuntrad och styrkt av boken. Tack Jesus för det!

Ett citat av Jason Upton som än en gång prickar mitt i (och som är en extraordinärt bra medicin mot självömkan) :

“In the midst of suffering, there’s a God worth worshipping. And on the wings of worship we will fly”

The ultimate thesis survival guide

Till alla er som har förmånen att skriva ett slutarbete: Här kommer nu den utlovade guiden för hur man överlever skrivandet. Allt är välbeprövat och genomlevt med försök och misstags-metoden. Håll till godo!

- För det första: börja med att läsa igenom skribentguiden (regler för hur din skola vill att ditt arbete skall utformas) innan du sätter igång med att skriva! Jag vet, det är tråkigt, men du vinner massor på det! Jag lovar.

- Ta som vana att skriva rätt från början. Kolla direkt upp i skribentguiden hur du skall göra om du är osäker. Det är inte roligt att sista kvällen innan deadlinen sitta och ta reda på hur alla formateringar kall se ut och sen reda upp hela skräpet!

- Skriv även alltid in fullständiga källhänvisningar och källförteckningar. Gör det genast då du använder en källa och tänk inte att du skall göra det sen.

- Ta några dagar då du bara tittar och läser i andras slutarbeten och får idéer. Men kom ihåg att varje slutarbete är individuellt. Fall inte i jämförelsefällan, det ger dig bara ångest. Ditt arbete är unikt och bra.

- Sitt inte hemma dagarna långa utan gå till något bibliotek eller skolan. Då får du miljöombyte och kan t.ex. planera in en lunchpaus med någon kompis. Att sitta på ett mera sterilt ställe är även bättre för koncentrationen. Där hemma tenderar allt att bli mera intressant än att skriva på slutarbete (inte förrän nu märkte du hur kul det är att diska).

- Gör upp en tidsplan och ett dagsschema. Detta hjälper dig att vara disciplinerad och att verkligen kunna vila då det är paus. När du har paus kan du passa på att göra något socialt som t.ex. att gå ut på promenad med någon vän.

- Akta dig för facebook och msn! Träffa folk på riktigt när du vill ha ditt sociala behov tillfredsställt. Man orkar faktiskt inte sitta hur länge som helst framför en dataskärm och all tid du har framför den behöver du till att skriva ditt arbetet på.

- Vänd inte på dygnet! Hitta en lämplig tid då du stiger upp och försök att lägga dig i tid! Detta är viktigt för ditt psykiska välbefinnande.

- Den här är viktig: ha en vilodag i veckan. Var sträng med dig själv på denna punkt! Om du inte låter kroppen och sinnet vila en dag kommer det att ta ut sig själv. Din kropp säger ifrån med sjukdom, värk eller feber och ditt huvud slutar att tänka.

- Skriv tillsammans med någon annan (fast i inte skriver samma arbete)

- Sätt upp delmål för dig själv. Men tappa inte modet om du misslyckas utan tänk att du kom längre än om du inte skulle ha haft några mål alls.

- Bestäm en deadline som du jobbar mot. Det är bättre att sikta på något och inte hinna än att hålla på i all oändlighet.

- Investera i en bra stol om du skriver hemma! Det kommer din bak att uppskatta. J Gå inte heller omkring med pyjamas och morgonrock hela dagen utan klä på dig kläder och fixa håret. Det gör gott.

- Om inte förr så är det nu du skall bli medlem på gym. Att starta dagen med ett rivigt spinningpass är kanon! Din kropp ställs in på fighting-mode och är redo att anta vilken utmaning som helst!

- Lär dig pausgympaövningar och gör dem med en timmes mellanrum. Sinipiika-skaft, kvastar och liknande är användbara redskap för ryggtöjning.

- Ha alltid Voltaren eller Mobilat till hands för stela och sjuka muskler, mushänder och tennisarmbågar. Ice Power är också ett bra alternativ. Linda benen med elastiska bindor eller använd flygstrumpor för att undvika fula blåmärken som uppkommer av för mycket sittande. Låter otroligt, men när jag fick benen fulla med blåmärken ångrar jag att jag inte följt mitt eget råd

- Om du inte är en kaffedrickare bör du reservera andra koffeinhaltiga drycker till ditt förfogande. Cocis eller te är bra alternativ (finns även grönt te med koffein, som t.ex. yerba mate – det är gott!).

- Reservera även hälsosamma snacks med långsamma kolhydrater, frukt och sockerfritt godis att höja hjärnans glukoshalt med då tanken blir seg. Att käka sockersliskigt godis hela tiden är inte roligt på sikt. Varken tänderna, magen eller huvudet blir glada av det.

- Ett hett tips: spara, spara, spara och spara ditt arbete! Spara på många olika ställen och printa ut versioner till pappers. Det är mycket bättre att spara en gång för mycket än att bli tvungen att skriva om allt igen!

- Ha någon utomstående att läsa igenom det du skrivit och granska språket, man blir själv så fort blind. Då har du även någon att diskutera och ventliera med.

- Ha tålamod – segern kommer! Gud har lovat att välsigna våra händers verk, men uthållighet behövs för att få det som är utlovat!

- Vet att Gud är med dig då du jobbar framför datorn lika mycket som när du evangeliserar. Detta är din gudstjänst – gör den så bra du kan och lita med Gud.

- Ge inte upp!

Skottdag med Buster

Idag har jag legat hemma med flunssa hos min kära moster i Huddinge och slöat ikapp med bulldoggblandrasen Buster. Dagen blev inte riktigt som jag tänkt mej, men väl så. Det var faktiskt ganska trevligt att stifta bekantskap med denna stora men beskedliga kompis (han förstår allt vad man säger och skulle inte göra en fluga förnär). Istället för att träffa vänner inne i stan fick jag joina Buster på mosters stora balkong. Där satt vi och njöt i fulla drag av den värmande vårsolen och fåglarnas lovprisning. Fick även avnjuta moster himmleskt goda köttbullar. Och det var minsann heller inte fyskam!

Igår kom jag med flyg till den svenska huvudstaden och snacka om kulturchock. Steg på planet i ett snöfyllt och minusgradigt Örnsköldsvik med julkortslika vyer och landade 45 minuter senare i en vårvarm storstad med torra gator och plusgrader. Saknar verkligen snön som varit härligt närvarande den senaste veckan. Men det soliga vårvärdet vägde nog upp det hela en smula.

Resan till Åre var en fullträff! Kunde inte ha funnits något bättre sätt att koppla bort allt som har med slutarbete att göra än att ta sig ut till den makalösa fjällvärlden! Njöt i fulla dra av varje stund. När man ser de mäktiga fjällen förstår man verkligen varför Bibeln uppmantar oss att lyfta vår blick mot fjällen för att se varifrån vår hjälp kommer; “Lyft din blick mot fjällen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer ifrån Herren, ifrån honom som skapat himmel och jord”. Mitt ute i den storslagna naturen, blir Guds kärlek så verklig - det är som allt bara ropar “Jag älskar dig!”. De snöbeklädda fjälltopparna som gnistrar i solen, snöriporna som leker i skogsbrynet, den porlande bäcken med kristallklart vatten, renflocken som hastar förbi, ja allt har han ju skapat för att gläda mig. Hur kan jag se och bevittna detta och ändå inte tro på hans kärlek?

Gänget vi hade med oss på resan var också helt suveränt! Det var verkligen ett privilegie att få vara tillsammans med alla dem som kom med. Jag är säker på att Gud hade handplockat var och en som kom. Hans vägar är underbara och många av de som ännu inte kände honom fick smaka på hans kärlek. Och det ger mersmak! Åtminstone två av ungdomarna gav sina liv åt Jesus. Sånt blir man bara så glad och tacksam av!

Imorgon hoppas jag att min rinnande näsa, onda hals och slappheten har gett vika för då kommer min älskade syster till da stada! Hon har haft sportlov från bibelskolan denna vecka och varit hemma och jobbat på Mac Donalds. Hon är duktig, alltså! Men imorgon är hon back in business och jag flyttar över till hennes krypin i Märsta för en vecka. Jag skall vara med två dagar på SOS-missionsbibelskola och det ser jag mycket fram emmot! Jag har en del saker som jag behöver få klarhet och riktning i. Herren vet att jag bara vill följa hans planer så han skall få sin syl i vädret! Han leder och jag följer.

Deadline på fredag!!

Orsaken till varför min blogg har varit relativt död den senaste tiden är deadlinen på fredag. Jag skriver och sliter, svettas och gråter (nåja, nästan iallafall..) för att bli klar med mitt evighetsprojekt, slutarbetet. Jag kan kanppt tänka mig ett liv efter fredag. Frågor som “hur känns det då man inte har ett slutarbet hängade över sig” är helt omöjliga att hitta svar på. Troligen finns det ett liv efter slutarbetet. Men nu är det den sista slutspurten på gång och jag ber att Gud låter tiden stå stilla denna vecka (5 dagar känns som skrattretande kort med tanke på det som ännu återstår av arbetet). Ni som ber till Gud får gärna komma ihåg mig!

Just nu

I går var jag till skolan och träffade min handledare för slutarbetetshandlening. Dagen före printade jag ut alltihop och fick en fin bunt med 43 sidor text. Det gjorde mig verkligen glad att se att jag kommit nån vart! Nu återstår bara resultatanalys och finslipning. Kanske jag blir klar denna vår iallafall…

Palmsöndag, 20:e dag Knut och allmän traditionsförvirring

Någon vecka före julen var jag på jobbet på hemvården. En av mina härliga klienter, en mycket intelligent äldre man, satt i sitt kök och lyssnade på söndagens predikan i radio. Det slog mig att den söndagen var speciell på något vis i kyrkoårets kalender (eller vad det nu heter) och frågade honom om han sitter och lyssnar på Palmsöndagspredikan. Han svarade att det gjorde han. Men efter en stund såg han lite konfunderad ut och sade att nej, men palmsöndag är väl vid påsktiden. Vi kom överens om att så är det ju och att den aktuella söndagen var första advent och kallas… Något som jag redan har glömt.

Jag och min kämppis funderade här om dagen på när 20:e dag Knut infaller. Jag vet att det är då granen (och det övriga julpyntet) kastas ut. Men när? Är det 20 dagar efter julafton eller efter nyår eller när? Eftersom vi inte vet när det infaller så måste vi väl låta julpyntet hänga kvar till nästa år, alternativt tills vi flyttar…

Med detta har jag kommit fram till att jag har dålig allmänbildning angående traditioner och högtider. Vad som firas, när det firas, och varför det firas. Det är svårt det där. När jag får egna barn och de undrar varför vi firar första advent och jag berättar att det är för att Jesus red in i Jerusalem på en åsna så undrar nog ungarna hur han kunde göra det om han ännu inte var född… Det undrar jag med.

Tidigare tänkte jag att traditioner bara är av ondo. Men numera tycker jag ändå att en viss grad av allmänbildning kan vara bra att ha. Det skulle t.ex. ha varit helt trevlig att samtala med min hemvårdsklient om det som vi firar på första advent (vad det nu sen heter). Det finns döda traditioner som är onödiga att syssla med men jag tror också att det finns många goda traditioner som påminner oss om Guds storhet och plan och dem är det ju en bra idé att hålla fast vid. Även om jag inte vet huruvida Gud har tänkt att vi ska fira 20:e dag Knut, så kan jag tänka mig att han tycker det är en bra dag.

När åker granen ut?

Jesus firar jul

Jag undrar hur Jesus skulle göra om han var mej. Hur skulle han t.ex. fira julen? Skulle han åka till Ryssland och dela sin julskinka med de som annars äter roskismat och utarmade hundar? Eller skulle han bjuda hem de som hänger på Neste och spelar pajazzo dagarna i ända. Kanske han skulle ordna en stor fest för ensamma och utlänningar. Dem som jag ofta ser strosa planlöst omkring i mina hemkvarter men aldrig talar med. De som har så tomma blickar och ser så ledsna ut. Albaner, vietnameser, pakistanier. Eller alkoholistfarbröderna som bor i “poligubbshuset”. Kanke han skulle knacka på deras dörr och ge ett pepparkakshjärta, krama om dem och visa att de också är dyrbara mänskor med samma värde som alla andra. Eller så skulle han kanske gå bort till grannen snett mitt emot som ofta är full och grälar på sin fru och sina barn. Eller till den gamla mannen som brukar spela så hög musik på sin gård om sommarkvällarna men numera är sängliggande och fången i sitt hem. Han kanske skulle sitta på hans sängkant, trycka hans hand och läsa med brinnande hjärta ur julevangeliet. Kanske han skulle stiga ur sin bekvämhet och leva ut det som han tror på.

Skulle jag?

Ett nytt år med nya möjligheter

Jag älskar nya begynnelser. Det är så skönt med något nytt och fräscht! Gud uppmuntrar oss att se framåt och glömma det som ligger bakom. Hans framtid är alltid fullspäckad med nya möjlighter. Ny kraft. Ny nåd. Ny vision. Ny glädje. Nytt mod!

År 2008 skall vara ett år av bön. Både på det personliga planet och i Kristi kropp. Jag tror på bön. Det finns inget som är omöjligt för den som tror och ber! Det är konstigt men Gud har faktiskt valt att göra sig beroende av sina barns böner. Lustigt, men sant. Igår var vi runt 30 personer som mötte upp i församlingen för att söka Gud, sätta honom först i våra liv och be ut HANS vilja för det kommande året. Ååh, det var underbart! 30 personer som av uppriktigt hjärta längtar efter Gud. Det är verkligen hoppingivande och uppmuntrande!! Tack till alla er som kom. Ni är Guds hjältar!

Detta år kommer också vara ett år då Guds folk enas. Oberoende samfundstillhörighet är vi en kropp. Alla är så viktiga och behövda. För Gud finns det varken pingstvänner, metodister, luteraner eller adventister. Inför honom är vi alla barn i en och samma familj och kroppsdelar i samma kropp. Vi är ett i Honom som är huvudet! Det är dags att vi börjar leva efter detta, tänka efter detta och rena våra hjärtan från alla kärlekslösa och fördomsfulla attityder så att världen kan känna igen oss på vår kärlek. Det är dags för Jesus att få bönesvar den bön som han bad för 2000 år sedan: “Jag ber att de alla skall vara ett” (Joh. 17:21 a).

Detta år är ett år av kraft och glädje. Vi skall få vara glada och fria från modlöshet så att vi får befria de betryckta och ropa ut ett nådens år ifrån Herren (Luk. 4). Gud vill visa den kraft som finns i honom själv och som han har låtit bo i oss. Vill vi se den kraften verksam? Om vi vill så kommer vi att få se den. Och det är det som världen behöver. Orden har de redan hört, men de längtar efter kraften som förvandlar deras (och vårt) liv! Låt oss förvänta oss att Gud verkar med kraft genom sin Helige Ande då vi gör det som han sätter på våra hjärtan. Gud vill - vill vi?

Önskar er alla ett underbart år 2008 tillsammans med Honom som älskat oss först! Tro på Gud - han skall göra det!

/Caroline

“Se jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag skall göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” (Jes. 43:19)

Filmrepliken som berör

Tittade på filmen Hotel Rwanda (2004) för en tid sen. Den var otroligt gripande och kan rekommenderas varmt. Filmen gav mig en ny syn på krig. Jag har lätt för att se krig bara som ett visst “fenomen” som inte rör mig i ryggen speciellt mycket. I filmen får man följa med mänskor, individer som råkar leva i ett land som drabbas av krig. Mänskor som har sina familjer, sina drömmar, sina affärer att sköta. Plötsligt tas allt ifrån dem och de blir offer för krigets obarmhärtighet. Krig blir så mycket mera än ett fenomen som man skakar på huvudet åt och fortsätter att äta sin middag. Det blir något personligt som drabbar “vanliga” mänskor.

Av många gripande filmrepliker var det en som lämnade kvar i mitt minne på ett speciellt sätt. Det är när den kvinnliga Röda kors-arbetaren återger en händelse från ett av tutsiernas barnhem som blev massakerat av huturebellerna. Hon berättar hur rebellerna stormade in och började systematiskt döda de föräldralösa barnen. En liten flickas sista ord när hon släpades bort för att skjutas var: “Jag lovar att inte vara tutsi mer”