Filmrepliken som berör november 30, 2007
Posted by carovirtanen in Livet.1 comment so far
Tittade på filmen Hotel Rwanda (2004) för en tid sen. Den var otroligt gripande och kan rekommenderas varmt. Filmen gav mig en ny syn på krig. Jag har lätt för att se krig bara som ett visst “fenomen” som inte rör mig i ryggen speciellt mycket. I filmen får man följa med mänskor, individer som råkar leva i ett land som drabbas av krig. Mänskor som har sina familjer, sina drömmar, sina affärer att sköta. Plötsligt tas allt ifrån dem och de blir offer för krigets obarmhärtighet. Krig blir så mycket mera än ett fenomen som man skakar på huvudet åt och fortsätter att äta sin middag. Det blir något personligt som drabbar “vanliga” mänskor.
Av många gripande filmrepliker var det en som lämnade kvar i mitt minne på ett speciellt sätt. Det är när den kvinnliga Röda kors-arbetaren återger en händelse från ett av tutsiernas barnhem som blev massakerat av huturebellerna. Hon berättar hur rebellerna stormade in och började systematiskt döda de föräldralösa barnen. En liten flickas sista ord när hon släpades bort för att skjutas var: “Jag lovar att inte vara tutsi mer”
Politisk korrekthet och den gyllene medelvägen november 30, 2007
Posted by carovirtanen in Livet.add a comment
Man skall vara politiskt korrekt. Inte ha åsikter som kunde trampa någon på tårna. Inte komma med meningar som kunde vara till anstöt för någon. Det man säger skall vara noga avvägt och sådär lagom blekgrått. Pläää!
Dessutom skall man godkänna allt i den prisade toleransens namn. Allt skall tolereras, annars är man insnöad, omodern och trångsynt. Synd går fint att tolerera. Men när det kommer till levande, glödhet, radikal kristen tro så går det för långt. Sånt kan vi inte godkänna säger man och rynkar på näsan. Man skall vandra på den gyllene medelvägen.
Är jag beredd att ta det? Att bli kallad omodern och trångsynt? Eller väljer jag att foga mig, bli politiskt korrekt och pruta på min övertygelse.
Kärnfrågan är: Hur mycket betyder Jesus för mig? Är han som Gubben i Lådan som jag låter sprätta fram då jag vill ha en trevlig stund? Eller som Anden i Lampan som jag tar fram då jag har problem? Eller som Teddybjörnen Fredriksson som var min bästa vän då jag var ett litet barn? Eller är han Livet för mig.
Där finns det tyvärr inga gyllene medelvägar eller politiskt korrekta fraser. Han är den han ÄR. Vågar jag stå upp för det i diskussioner där det kan väcka anstöt och är så långt ifrån politiskt korrekthet som man kan komma?
Vågar du?
Facebook tar över min värld november 29, 2007
Posted by carovirtanen in Livet.3 comments
Varning: Inlägget är skrivet med en viss ironi. De som tycker att fejsboken är det bästa som finns läser detta inlägg på eget bevåg.
Jag sitter här och funderar. På livet, på Facebook. Att nämna dessa två i en och samma mening kan ju låta hur patetiskt som helst. Men faktum är att numera dyker det sistnämna upp fler gånger i ett samtal än det förstnämna. Lustigt! Undrar vart världen är på väg egentligen.
Gjorde en snabbgallup häromdagen där jag kollade igenom mina vänners bloggar. Efter det lilla företaget kunde jag tyvärr konstatera att livet på merparten av dessa bloggar dött ut i takt med att Facebook börjat göra anspråk på att dominera cybervärlden. Jag frågar mig; hur kan något så beroendeframkallande, IQ-befriat, grupptrycksbaserat och pseudovärldsaktigt vara så hippt? (jag förnekar inte att jag själv surfar där minst 4 gånger om dagen för att kolla om “något nytt har hänt”)
Kanske just på grund av de nämna adjektiven..?!
Men det är ledsamt, ju! Bloggarna dör ut och livet kretsar kring Facebook. Att blogga är dessutom tusen gånger trevligare än att sitta och fundera på den ena konstiga applikationen efter den andra som man i slutänden inte gör något vettigt med. Eller att sända varann massproducerade psykedeliska smileys och glansiga ballonger. Eller att vidarebefodra foton på folk som förmodas vara farliga hackers (yeah, sure!). Eller att betygsätta kompisens personlighet.
Visst kan Facebook ha sina fördelar. Som att kunna hålla kontakt med folk som man kanske inte annars skulle ha kontakt med. Men kom igen; om jag tänker på någon och skickar en galen smiley på fejsboken till henne/honom istället för att ringa och säga “Hej, ska vi träffas och prata över en kaffe” - hur mycket bättre blir relationen av det? Jag bara undrar.
Nä, jag tror vi har gått oss in i en påse här. I vår iver över att bli så effektiva och nåbara som möjligt har vi skapat oss en sorts icke-verklighet där vi kan kommunicera med varadra utan att egenligen ha kontakt. Tragiskt. Även jag själv sitter i samma båt.
Kanske jag bara borde avsluta mitt fejsboks-konto och get real..?
PS: Yes, nu blev jag riktigt svartvit!
Kolla även Hannas och Mathias bloggar för mera vatten på kvarnen.
Han är allt november 28, 2007
Posted by carovirtanen in My heartbeat.add a comment
Satt här om dagen och bläddrade i min Bibel. Helt i början, innan själva Bibeln börjar, hittade jag en sida som jag skrivit nångång under min bibelskoletid. Det var en lista på några av Guds namn som används i Bibeln. Jag blev igen påmind om hur mäktig, underbar och tillräcklig min Gud är! Tänk att Gud har ett namn för varje egenskap som han har. I honom finns verkligen allt som jag behöver. Läs och bli amazed! 
Elohim - Gud Skaparen
El-Shaddai - Allsmäktig Gud
El-Elyon - Gud den Högste
Jehova Shalom - Gud av frid
Jehova-Shebaot - Härskarornas Gud
Jehova-Adonaj - Gud min Herre
Jehova-Rohi - Gud min Herde
Jehova-Tsidkenu - Gud min Rättfärdighet
Jehova-M’Kaddesh - Gud som helgar
Jehova-Shamma - Gud som alltid är där
Jehova-Rapha - Gud som helar
Jehova-Nissi - Gud mitt segerbanér
Jehova-Jire - Gud min försörjare
“Helgat vare ditt namn!”
Dunderbra konferenshelg i Danmark november 21, 2007
Posted by carovirtanen in Happenings.add a comment
Ibland överraskar Gud mej så totalt. Så skedde denna helg. Jag hade privilegiet att vara en av de 15 finländska studenter som på Nordiska ministerrådets bekostnad fick åka till Århus i Danmark för att delta i en studentkonferens. Jag måste medge att mina förväntningar kanske inte var sådär jättehöga, men kontentan av helgen var verkligen way beyond! Än en gång besvisade Gud för mig att hans planer är goda - bara, enbart och endast goda. Och att hans tankar är så mycket högre än mina.
I konferensen deltog, förutom vi finländare, sammanlagt 50 undomar från Island, Norge, Sverige, Danmark, Brasilien och Kenya. Det var verkligen en härlig mix av underbara mänskor som man fick lära känna under dessa dagar. De flesta var från ett annat kristet sammanhang än det som jag själv oftast rör mig i, vilket gav ett utvidgat och mera fullkomligt perspektiv på Guds rike. Många av de fördomar som tydligen slunkit sig in i mitt sinne raserades fullkomligt i samvaron med dessa lemmar i Kristi kropp. Mycket skratt och många djupa diskussioner förekom under helgen.
Temat för konferensen var en evangeliserande livsstil - hur man lever ett liv som gör att andra dras till Jesus. Undervisningen var relevant och verklighetsnära. Det var mycket interaktion där man fick diskutera och dela sina tankar med varandra i grupper. Intressant! Gud lyfte fram olika saker som man egentligen redan visste men som behövde uppfriskas. Lika viktigt är det som att lära sig nytt.
På söndag kväll anlände vi till Köpenhamn med bussen som hyrts för enbart för konferensen. Marie och jag skulle ännu stanna en dag till för att utforska den danska huvudstaden när vi nu en gång var där. I det skedet visste vi ännu inte var vi skulle sova. Jag hade fått ett nummer av pastorn för re:gen-församlingen som jag ringde. Telefonnumret visade sig tillhöra ett underbart Jesus-följande medelålders par som tog emot oss vid Hovedbanegården (vi övade på att säga detta på danska, vilket ska låta ungefär som “houedbänegålöö” sagt med en varm potatis i halsen. Vi tyckte det lät rätt så likt danska men när vi frågade en dam var stället finns visade hennes ansiktsuttryck att hon tycktevi var galna…).
Paret som mötte oss var helt otroliga. De bjöd oss på stans finaste buffé med massa god mat, betalade våra tågbiljetter tur-retur från centrum till Ballerup där de bodde, bjöd oss på frukost och gav oss sitt vackra hem att användas som om det var vårt eget. Att umgås med sådana mänskor sätter ett avtryck i ens liv. De visade vad kristenliv och lärjungaskap i praktiken handlar om. Man blev alldeles mållös och rörd av deras generositet! Till deras vardag hör att bjuda hem hemlösa, låta dem tvätta upp sig och ge dem ett varmt mål mat. Så vill jag också leva!
Förenande bön
Glada konferensdeltagare från Brasilien, Finland och Danmark
Jag och Marie blev nostalgiska över att ha hittat vår favvobutik från Norge-tiden. Tyvärr fanns det inga lefser till salu i den danska Rema 100 varianten…
Jag fick till sist smaka Danske røde pølse med brød; Den er go’!
Banala måndagsdrömmar november 12, 2007
Posted by carovirtanen in Livet.add a comment
Idag är en sån dag då jag drömmer om Dagen. Dagen med stort D. Dagen då slutarbetsskrivandet är slut. Som i Slut. Finito. Finshed. Over. Klart.
Ååh, vilken underbar Dag det blir! Den Dagen kommer jag inte att gå på marken. Jag kommer att sväva, strax ovanför den, på små rosa moln.
Gissa om jag längtar till den Dagen. Dagen då jag inte längre behöver sitta och stirra in i en dataskärm från morgon till kväll. Det är inte tänkt att människan skall sitta framför en livlös tavla och trycka på en massa knappar. Nej, det är inte hälsosamt!
Men den Dagen är det färdig stirrat. Då bakar jag en saftig gräddtårta och bjuder alla mina vänner. Den Dagen skall det firas att lidandet är slut och friheten återerövrad! Halleluja, vad det blir saligt i knutarna!
Men fram tills dess får jag drömma. Och jobba. Och skriva. Och svettas. Och lita på Honom. Som min dag så skall min kraft ock vara.
Gårdagen är förbi. Morgondagen har du ännu inte sett. Men idag hjälper Herren. Amenamenamen. Och halleluja!
I tropikerna november 1, 2007
Posted by carovirtanen in Happenings.4 comments
Igår var jag i tropikerna. Jag flög dit med Blue1 (men det tog bara 45 min. i luften). Vistades i ca +80 graders värme, simmade i en het källa, hängde i lianer, hälsade på en elefant och en gorilla, åkte kana nedför en forss, satt under ett vattenfall och kämpade mot böljande vågor och strida strömmar. Det var härligt och uppfriskande! På kvällen återvände jag med tåg till Hesa.
Stället jag besökte heter Tropiclandia och finns i Finlands soligaste stad; Vasa. Min syster har höstlov och är hemma denna vecka från Mission SOS Bibelskola i Märsta. Jag var i Vasa pga. Team Actions utskottsmöte. Mamma och pappa tog ledigt från jobbet och så fick vi en dag tillsammans med hela familjen i tropikerna. Vi släppte alla fram barnasinnet och härjade på i vattnet och rutschkanorna så att badvakterna nästan fick rycka in. Det var kul! Mera sådant, det piggar upp i höstmörkret.
Happy happy! oktober 24, 2007
Posted by carovirtanen in My heartbeat.5 comments
Oj vet ni vad glad jag är! Tänk att få tjäna en så stor Gud som vår Gud! Han är suverän, underbar, mäktig och allt det andra som mina ord inte räcker till att beskriva. Jag älskar dig Jesus! Efter helgens megalyckade Action festival (jag diggar ordet festival, ‘konferens’-ordet känns alldeles för religiöst och tråkigt för en så härlig tillställning) känner jag mig bara så oerhört uppmuntrad. God is moving and He’s got BIG plans! Jump into the flow!
Just hade vi samling med cellen här hemma hos mig och Annsofi. Än en gång blev jag påmind om hur lyckligt lottad jag är som får ha så många ljuvliga systrar i Herren! Nåjo, ljuvliga bröder också för den delen, men de var inte på plats ikväll. Vi talade om att vinna mänskor för Jesus som en av cellens grundvärderingar. Vi konstaterade att grejen är att börja leva en evangeliserande livsstil istället för att vara så arma aktivitetsfokuserad. Jag tror att det är så som Gud har tänkt det: evangangelisation ska vara ett naturligt resultat av ett everyday life tillsammans med Honom. Bort från all prestationsinriktat aktivitetscentrerat fördömelsespäckat tänkande in i en härlig frihet med Jesus! Jeeij!
Vi behöver få rätt fokus allt som oftast. Cellen och systrar är bra redskap!
Det är saker som gör mig glad. Andra saker som gör mig happy happy just nu är att jag fick tala på Skype med min allra käraste syster som numera bor på andra sidan vatopåttin, att jag får vara med i en sån underbar församling, att jag får ett gratis träningspass på Elixia imorgon, att jag ska jobba i helgen (ja, faktiskt), att jag snart får fara till Danmark och så en sak till som jag inte tänker skriva nåt om här :)!
Vad gör dig glad just nu?
carovirtanen
